Väsjön revisited

För tio år sedan genomförde jag, tillsammans med kulturgeografen Stefan Höglin, en arkeologisk utredning av ett område kring Väsjön i Sollentuna kommun. Området präglades då av en småskalig bebyggelse med fritidshus och mindre villor i ett landskap som formats och omgestaltats utifrån människors olika behov under tusentals år. Härom veckan återvände jag till Väsjön för att träffa arkeologer från Stockholms universitet, som under våren undersöker lämningar av en järnåldersgård strax söder om Väsjön.  De byggplaner som för tio år sedan gav upphov till den arkeologiska utredningen är nu i färd att realiseras. Överallt kör grävmaskiner, vältar och dumpers. Stora mängder jord och grus förflyttas för att ge plats åt nya bostäder, arbetsplatser och skolor. En vanlig syn i dagens Stockholms län.

 

Väsjön

Väsjön. Foto: Richard Grönwall, Stockholms läns museum.

Nu är det vår tid som formar landskapet efter dagens behov. Efter oss kommer andra människor, med andra behov att forma om det igen. En del av lämningarna från förr har bestämts ska få ligga kvar sida vid sida med den nya bebyggelsen. Tagna ur sitt sammanhang kan det nog ändå vara svårt för många att förstå vad den gamla graven, röjningsröset eller husgrunden representerar och betyder. För det måste man lyfta blicken en aning och se över lite längre avstånd. Bara några stenkast från den nya bebyggelsen vid Väsjön finns fortfarande ett landskap som förändrats ganska litet de senaste 1 500 åren. Utifrån lämningarna i landskapet får vi en möjlighet att reflektera över de val som människor gjort före oss och hur dessa val har påverkat det landskap vi rör oss i idag. På samma sätt som våra val idag skapar nya landskap för morgondagens människor att leva i.

 

Universitetet guidar och berättar om järnålderslandskapet och de pågående undersökningarna vid Påtåker i Sollentuna tisdagen den 24 maj kl 18:00. Läs mer om visningarna här: www.facebook.com/events/584397695060283/

 

Av Richard Grönwall

 

Publicerat i Övrigt

Runstensfynd i Solna kyrka

I måndags eftermiddag den 11 januari fick jag ett telefonsamtal från Cecilia Pantzar som är byggnadsantikvarie på konsultföretaget Tyréns i Stockholm. Jag känner Cecilia sedan tidigare eftersom vi är gamla vänner och kollegor från tiden då hon jobbade på Stockholms läns museum. Samtalet var av den roligare sorten. Cecilia började med att berätta att hon tillsammans med Åsa Berger från Arkeologikonsult (också en gammal vän och kollega till mig) höll på med ett projekt i Solna kyrka. Projektet handlar bland annat om att försöka få noggrannare dateringar av kyrkan.

Relativt omgående i samtalet berättade Cecilia att de hade funnit en runsten. Min första spontana reaktion var att de hade hittat det sedan tidigare kända runstensfragmentet som förvaras i kyrkan. Min skepsis förbyttes dock snart till upprymdhet då beskrivningen av deras fynd inte alls överensstämde med det kända fragmentet. Det borde alltså röra sig om ett nyfynd.

Min ryggmärgsreflex när det gäller nya fynd av runstenar är att ringa min gode vän på Riksantikvarieämbetet, Magnus Källström. Magnus är docent i Nordiska språk och minst sagt en expert på runinskrifter. Magnus har, när det gäller den här typen av fynd, ingen startsträcka alls. Därmed bestämde vi möte tillsammans med Cecilia och Åsa i Solna kyrka redan morgonen efter. Magnus kom ut tillsammans med sin kollega Laila Kitzler Åhfeldt och vi kunde tillsammans konstatera det vi egentligen redan visste. Det var ett nyfynd.

Runstenen bestod av två fragment av röd sandsten vilka är inmurade som bottenstenar till en liten nisch i korets södra del. Det är märkligt att ristningen inte har uppmärksammats tidigare. Ristningen är både tydlig och är placerad i ett parti av kyrkan som med stor sannolikhet är från 1200-talet. Runstenen har förmodligen legat där sedan dess. En gissning är att nischen är en så kallad sakramentsnisch där nattvardskalken kan ha varit placerad. Detta är dock en försiktig preliminär gissning. För att vara säkra avvaktar vi Cecilias och Åsas arbete. Givetvis väcks funderingar om runstenen är medvetet placerad i detta viktiga läge. Ristningen måste ha varit fullt synbar när den murades in i kyrkan. Brydde man sig inte, eller har förekomsten av runor haft betydelse för medeltidens kyrkobyggare?

Ristningen i sig kommer dock knappast att få något Augustpris (citat av Åsa Berger). Det som återstår av texten är …a : stan : þi… dvs. … [ræis]a(?) stæin þe[nna] … ” … resa(?) denna sten…”. Den tycks utgöra fragment av en relativt vanlig runsten från 1000-talet e Kr. Materialet röd sandsten är intressant då det tycks finnas ett samband mellan detta och tidiga kyrkobyggnader. Kanske har runstenen varit en del av ett gravmonument, rest vid en träkyrka som har varit föregångare till Solna kyrka? Återigen en vågad spekulation från min sida.

Slutligen måste jag uttrycka min tacksamhet att få arbeta och verka tillsammans med så goda vänner och kollegor. Cecilia Pantzar, Tyréns, Åsa Berger, Arkeologikonsult, Magnus Källström och Laila Kitzler Åhfeldt från Riksantikvarieämbetet. Det är fantastiskt att få vara en del av detta oerhört kunskapstyngda sällskap. Och att samtliga blir lika uppspelta och glada över ett litet runstensfynd.

Lars Andersson

Arkeolog

Publicerat i Övrigt

Unikt (?) arkeologiskt fynd i Ursvik!

Här kommer en liten julklapp till alla som gillar arkeologiska föremål!

Ni som följt oss på vår Facebook sida vet att vi ända in i kalla december har grävt gravar i Ursvik. I slutänden blev det fem gravar som vi nu tagit bort inför byggandet av bostäder. Medan vi var i fält valde vi att ligga lite lågt med vad vi har hittat men nu kan vi avslöja att en av gravarna visade sig vara riktigt rik och bland annat har vi hittat ett föremål som hittills ingen verkar känna igen – ett miniatyrhorn i brons!

horn i fält

Det lilla hornet låg tillsammans med en nål och ett hänge. Kanske har de tre föremålen hängt samman på en tråd eller en rem som försvunnit

horn

Horn, nål och hänge. Hornet är ca 4 cm långt och ca 1 cm brett vid mynningen

Hornet har en dekorerad kant och är ihåligt men vi är ännu lite osäkra på hur spetsen ser ut, kanske kan den vara skadad där.
Graven som hornet kom i var en brandgrav, det vill säga man har kremerat den döda. Med sig i graven hade personen fått flera saker bland annat så kallade agraffer, det vill säga en form av spännen som användas för att hålla ihop kläder, likt en manschettknapp.

agraff

En av agrafferna. Mönstret är känt sedan tidigare och hjälper oss datera graven närmare.

Med hjälp av fynden, framförallt agrafferna, kunde vi datera graven till folkvandringstid, det vill säga till tiden 400-550 efter Kristus. I övrigt hade den döda fått med sig bland annat en nyckel och ett lås och en kniv. Alla föremålen är inlämnade för konservering och när den är klar kommer vi återkomma med flera och bättre bilder. Vi vet heller inte så mycket om den döda personen ännu, mer än att hen var en vuxen individ, och här kommer vi att få hjälp av en osteolog (benspecialist)för att ta reda på mer.

900 fr luften

Graven från luften med sin fint lagda stenpackning. I vänstra hörnet skymtar nästa grav fram.

De andra fyra gravarna var också brandgravar men med ett mer sparsmakat innehåll. Förutom brända skelettdelar fanns i en av dom till exempel en liten bit av en kam och i en annan ett litet spänne av järn.

Nu återstår rapportarbete och arbete med foton och fynd, men det tar vi efter jul! Så från oss alla till er alla – en riktigt god jul och ta en extra titt i era gamla arkeologiska skrifter – kanske finns det ett till litet horn där nånstans!

Publicerat i Övrigt | 3 kommentarer

Föredrag om undersökningarna vid Uddby kvarn. Onsdagen 11 november kl. 19.00.

Uddby kvarn – vad har vi kommit fram till?

Efter tre vändor vid Uddby kvarn har vi nu ett mycket intressant material. Detta ska sammanställas i en rapport under vintern.

Då vi påbörjade den första undersökningen förra sommaren var vår huvuduppgift att ta reda på om det överhuvudtaget fanns några lämningar kvar på platsen. Man vet ju att större delen av verksamheten brann ned 1895. Branden var så omfattande att man var orolig att den skulle sprida sig till Tyresö slott.

Efter branden byggdes elverket på ruinerna av kvarnen. Huset står kvar än idag och producerar fortfarande el. Men det ser inte riktigt likadant ut som i de fornstora dagarna, då området vid Uddby kvarn var tätt bebyggt.

Den här kartan från 1805 visar hur bebyggelsen såg ut. Vägens dåvarande sträckning syns också.

Den här kartan från 1805 visar hur bebyggelsen såg ut. Vägens dåvarande sträckning syns också

Jag föreställer mig att det var ett myller av människor som hade sin vardag där. Trafiken till och från kvarnen var omfattande och platsen hade stor betydning för trakten. Människor kom från både när och fjärran. Säden som maldes vid kvarnen skeppades vidare till bland annat Östeuropa. Så det här med globalitet är inget nytt.

Vad har vi kommit fram till då? Fanns det några lämningar kvar?

Det finns ett flertal husgrunder kvar i marken. Den lilla udden strax söder om elverket består faktiskt av rasmassor efter den stora kvarnbyggnaden som brann ned. Vi tog fram delar av den mycket bastanta grundmuren och resterna efter ett förkolnat trägolv. Där fanns också mängder av bränd säd.

IMG_1400 kopiera

Den stora grundmuren tittar fram under rasmassorna. Till höger syns det svartbrända trägolvet.

I området närmast vägen och ut mot vattnet fanns en stenpir som löper ut mot vattnet. Strax utanför den ligger också ett vrak, kanske har det att göra med verksamheten vid kvarnen.

Här undersöker vi stenpiren och träläggningen som låg under den.

Här undersöker vi stenpiren och träläggningen som låg under den.

Uddby kvarn har skriftliga belägg från 1400-talet. Den äldsta period vi har kunnat se är från 1600-tal och fram till 1895 då det mesta brann ned. Men fortsatta arkivstudier och analyser kommer förhoppningsvis att kasta lite mer ljus över denna intressanta plats.

Föredraget äger rum i Tyresö centrum, biblioteket. Entré 50 kr.

Arrangör: Hembygdsföreningen. 

Publicerat i Övrigt

Uddby kvarn revisited

O ja!

Vi har varit tillbaka i Uddby kvarn drygt två veckor i november. Även om det mot eftermiddagarna var svårt att urskilja lera från lera har vi fått en hel del gjort.

Vår erfarenhet från förundersökningarna i somras säger att det finns mycket kvar i marken sedan kvarnens storhetstid. Så helt förvånade blev vi inte när vi stötte på fler grundmurar när vi började schakta för VA-ledningen som ska gå genom området.

Ju mer vi schaktade desto längre och smalare visade sig en av stengrunderna vara.  15 meter lång och 1,5 meter bred med en sträckning ut mot vattnet. Vår tolkning hittills är att det är ett fundament till en brygga.

P1010086

Delar av bryggfundamentet sett uppifrån. Längst ned till höger i bild syns ett avloppsrör som grävts rakt igenom grunden.

I vattnet utanför ligger ett vrak som marinarkeologer från Sjöhistoriska museet dök vid i somras. Dendrokronologisk analys på timmer som låg löst i fartyget har daterats till 1700-1800-tal. Kanske har bryggfundamentet ett samband med fartyget?

Under stenfundamentet fanns en träläggning som antagligen är rester efter en äldre brygga. Vi är inte helt på det klara med hur vattennivån såg ut just här under den tiden, men oavsett så har marken uppenbarligen varit mycket sank och metertjocka lager med avfall och träflis visar att man fyllt ut området kraftigt.

P1010211

Ta da! Träläggningen i alla sin prakt när stenfundamentet är borttaget. Sladden och vattenslangen hör till en av vattenpumparna var livsnödvändiga för att kunna utföra undersökningen utan att drunkna.

Precis som i somras kunde vi även här se tydliga spår av den enorma branden 1895; förbrända sädeskorn blandat med sot och kol talar sitt tydliga språk (se tidigare blogginlägg).

I vår fortsätter vi undersökningarna. Då ska vi schakta lite närmare elverket och undersöka de husgrunder vi påträffade i somras. Innan dess har vi förhoppningsvis fått resultat på några av våra analyser.

DSC_0469

Anna sågar ut bitar ur träläggningen som vi ska skicka till dendrokronologisk analys för att få en datering. Som ni ser kan vi både gräva och såga😉 #womendigging

På återseende!

DSC_0443

Ett försök till en grupp-selfie i novembermörkret. Fr.v: Tina, Johan, Anna.

Publicerat i Övrigt, Grävningar, Uddby kvarn | Märkt , , ,

Ruskiga stockholmare och en nedbrunnen kvarn

1895 brann Uddby kvarn i Tyresö ned till grunden. Ända sedan medeltiden hade det funnits kvarnindustri på platsen, som växte under flera hundra år. Uddby kvarn var en av de viktigaste kraftverken under 1800-talet och försörjde stora delar av Stockholm. Platsen var tättbebyggd med hus ända ned till vattnet och man kan föreställa sig vilket aktivitet det måste ha varit där under storhetstiden som uppenbart måste ha genererat många arbetsplatser.

Även efter branden fortsatte Uddby att vara en viktig kraftkälla då Stockholms första elektriska vattenkraftverk byggdes här 1897 och är fortfarande  i bruk.

IMG_0832

Svartbrända golvplankor med brända sädeskorn.

Den här kvarnstenen har en gång malt mjöl som kanske skeppades till Ryssland.

När vi i juni gjorde en arkeologisk förundersökning vid Uddby träffade vi på massor av spår av den gamla byggnationen. Tegelmurar, stenmurar, golvbeläggning och en spis är några av de anläggningar som legat dolda under meterdjupa lager av rasmassor. Både massorna och husresterna bar tydliga spår av branden. De svartbrända sädeskornen som låg utspridda lite här och där gav mig en känsla för hur vardagen en gång såg ut här och vilken katastrof det måste ha varit när allt brann ned.

Inte alla såg branden som en katastrof. Vissa tyckte det var otroligt spännande, särskilt som det ett tag såg ut som att branden skulle kunna sprida sig till Tyresö slott. I sin bok Tre strömmar från 2009 citerar Jan-Bertil Schnell kammarherren Claes Lagergrens upplevelse av hur ruskiga stockholmare inte ville missa att se Tyresö slott brinna:

”Då jag återvände till slottet, mötte jag i parken, i trädgården ja till och med på borggården egendomliga individer med ruskigt utseende. Det var folk, som kommit från Stockholm för att se på eldsvådan. De hade med sig korgar och väskor. Några kommo fram och frågade, när jag beräknade, att elden skulle vara framme vid slottet, och om de skulle få tid att se det brinna, innan ångbåten gick klockan sex. De läto mig förstå att, att det skulle bli en bitter besvikelse för de, om de inte kunde vara närvarande, då slottet brann upp! Jag svarade att elden tagit en annan riktning, och att de gjorde bäst i att genast bege sig till bryggan.”

 Som tur var klarade sig slottet undan branden och de  egendomliga individerna fick åka med ångbåten utan ytterligare brandunderhållning. Efter mycket dramatik i nästan två dygn lyckades man släcka elden.

en tegelvägg i en byggnad schaktas fram. Stenarna till höger i bild ser ut att vara spisrester. i bakgrunden syns elverket som byggdes 1897.

En tegelvägg i en byggnad schaktas fram. Stenarna till höger i bild, ovanför tegelmuren har bildat fundament till en spis. I bakgrunden syns elverket som fortfarande är i bruk.

Den arkeologiska förundersökningen utfördes på uppdrag av länsstyrelsen, eftersom Tyresö kommun vill bygga en vägbro över området samt en cykelbana vid Uddbyviken. Syftet med undersökningen var att ta reda på vad som finns kvar och om möjligt vilken tid resterna är ifrån.  Resultatet visar att ett flertal huslämningar finns kvar och de ser ut att vara från 1800-tal, kanske sent 1700-tal. Tillsammans med elkraftverket och de synliga stengrunderna gör dessa lämningar Uddby till en unik plats med ett stort kunskapsunderlag om svensk industrihistoria och samhällsutveckling.

Publicerat i Övrigt, Grävningar, Uddby kvarn | Märkt , , ,

Bland skelett och bronsgjutare i Sigtuna

 

Jahaja, nu är det nästan slut… blott två dagar kvar av undersöknigen. Det har ju varit en vansinnigt intressant och mycket rolig grävning. Så mycket vi har fått reda på som tidigare var okänt, och i materialet ligger oerhört mycket kunskap dold som väntar på att komma fram i det kommande analysarbetet.

Johan är glad!

Johan är glad!

 

Hur kan man kort sammanfatta undersökningen då? Vi började med målet att undersöka ett fyrtiotal gravar på en gravgård. Och gravar, det har vi hittat. Vad som var med oväntat var de tämligen omfattande kulturlagerresterna som fann kvar… rester efter byggnader och aktivitetsytor. Tidigare har man inte känt till att det funnits bebyggelse på den här ytan så tidigt som tidigt 1000-tal, men det har vi hittat omfattande spår efter. Rester efter kammakeri och bronsgjutning till exempel. Det mesta är väldigt stört av sentida nedgrävningar och aktiviteter, mängder av olika former av rör och ledningar har grävts ner här genom åren och det är egentligen helt fantastiskt att det ändå finns så mycket kvar! Vi räknade inte heller med så mycket fynd, men i kulturlagren har väldigt mycket bevarats. Väldigt mycket spill från bronsgjutningen och från kammakeriet, samt hantverks- och vardagsföremål som sländtrissor, punsar och isläggar. Ett och annat ringspänne har också dykt opp och en lång rad korroderade bronser som en konservator måste titta på och rengöra innan vi kan avgöra vad det är.

De första slipade tänderna som dök upp

De första slipade tänderna som dök upp

Mest uppmärksamhet har naturligtvis skeletten med de slipade tänderna väckt med välkomna besök från radio, tv och tidningar. De här skeletten, och alla de andra, kommer nu att åka till Osteologiska forskningslaboratoriet för analyser. Det är mycket spännande alltihop.

Intresset från allmänheten har varit stort och visningarna har varit välbesökta- väldigt roligt!

Idag sitter jag inne på kontoret, medan Johan, Anna och Tove är kvar och sliter, idag med hjälp av Rickard Grönwall.

Känd från TV

Känd från TV

I fortsättningen kan det nog vara lite tyst om grävningarna vid Götes mack. Snart tar semestrarna vid och sen påbörjas rapportarbetet, men förhoppningsvis kommer vi att kunna uppdatera så snart alla analysresultat har börjat trilla in.

Här kommer en liten bildkavalkad

Gräva mäta gräva mäta...

Gräva mäta gräva mäta…

Kontraster

Kontraster

Det lilla fina hjärtspännet av silver

Det lilla fina hjärtspännet av silver

Det stora ringspännet av järn

Det stora ringspännet av järn

Vetenskapens värld på besök

Vetenskapens värld på besök

Samling vid graven, Tove Björk, Anna Kjellström, Anna Hed Jakobsson, Johan Runer. Caroline Arcini skymtar också fram

Samling vid graven, Tove Björk, Anna Kjellström, Anna Hed Jakobsson, Johan Runer. Caroline Arcini skymtar också fram

Publicerat i Övrigt